Att förstå sin egen utsatthet inom människovårdande yrken

Att befinna sig i människors utsatthet och lyssna till deras berättelser, kan vara något bland det finaste och svåraste en annan människa behöver göra. Personal inom människovårdande yrken möter dagligen andra människors lidande och behöver bli medvetna om sin egen utsatthet för att inte sjunka in i cynism, utbrändhet eller ångest.

När ska andra upptäcka att jag är en bluff?

Går du till jobbet med en känsla av att vara en bluff? Strömmar tankar och meningar i ditt inre om att du inget kan? Att du är en bluff som snart kommer bli avslöjad?

Andas ut, du är inte ensam om att tvivla på din egen upplevelse om att vara en bluff. Rolf Holmqvist, professor i psykologi vid Linköpings Universitet, har gjort en studie som undersökte vilken personal som patienter/klienter/omsorgstagare uppskattade mest. Studien visade att den personal som tvivlar och som känner sig osäker på om man duger, samtidigt som man tycker om sig själv som människa, fick bäst utfall hos mottagaren. Klienterna tyckte att denna personalgrupp förstod dom bäst och känslan av att ”här har jag verkligen fått hjälp” var högst.

Att tycka om och respektera sig själv och samtidigt vara öppen för tvivel är en bra kombination för den personliga utvecklingen. Att se sin egen brist som en stor tillgång i arbetet för att vara mottaglig för input från andra och sig själv. För det finns mer hos oss än vad vi vet och tror.

Utan tvivel är man inte klok

Tage Danielsson

Cynismen kommer smygandes om du inte är uppmärksam

Jakob Carlander, legitimerad psykoterapeut och före detta präst inom psykiatriska vården, menar att det finns framför allt två stora risker som kan uppstå, om man inte är medveten om sin egen utsatthet och arbetar inom människovårdande yrken. Att gå in i väggen och bli utbränd känner nog de flesta till, men något som det pratas mindre om är den cynism som kan infinna sig. Då kan personen fortfarande fungera rent kognitivt och ta sig till arbetet, men synen på sig själv, organisationen och medarbetarna har förändrats negativt och en känsla av hopplöshet och uppgivenhet infinner sig.

– När vi möter människors lidande under längre tid riskerar vi att bli cyniska och hamna inom cynismens mönster där vi upplever att vi inte gör någon nytta på jobbet längre, alla andra är bara gnällspikar och vi tappar tilltron till livet. Allt är meningslöst, berättar Jakob. I cynismens spår tror vi oss ha funnit kunskapen om hur allting är och där vi även tror oss ha genomskådat vår tillvaro med facit i hand. Det olyckliga i detta är att vi samtidigt även förlorar något värdefullt i form av glädje, lust och hopp. Det är när vi själva inte kan upprätthålla ett eget avstånd, mellan andras utsatthet och vår egen, som cynismen föds.

Att arbeta med och för andra människor är något bland det finaste och svåraste man kan göra.

Nils Uddenberg

Det kan vara livsavgörande att våga sätta sig själv först

I människovårdande yrken möter personalen dagligen människor vars utsatthet, starka känslor och upplevelse kan leta sig in i det egna medvetandet, som om det vore ens egna. En bra strategi för att kunna arbeta med människor och inte bli utbränd eller hamna i cynismens fallgrop, är att försöka att inte ta sig själv på för stort allvar; Att bygga ett avstånd till arbetet och ge sig själv utrymme och tid från arbetet. Att hantera och förstå att det inte är fel att prioritera sig själv samtidigt som det faktiskt går att hjälpa och arbeta med andra människor.

– Om du själv inte ser dig som viktig, hur ska någon annan människa i grund och botten då bli viktig för dig? menar Jakob.

3 frågor att ställa sig om att skapa ett hälsosamt avstånd till sitt arbete

1. Hur har jag det med tid som ligger utanför arbetet?
2. Hur har jag det med vila och återhämtning?
3. När skrattade jag sist innerligt och hjärtligt?

Vi är varandras värld och varandras öde. I varje möte med en annan människa
har jag något av hens liv i min hand. Men hen har också något av mitt liv i sin hand.

K E Lögstrup