Barn med utmanande beteende

Vad är barn med utmanande beteende och hur bemöter man dem bäst? Man bör också ställa sig frågan hur det påverkar en själv som vuxen och ens eget inre. Och vad är skillnad på utmanande beteende och ”vanligt ”trots?

Utmanande beteende är ett vitt begrepp och kan också involvera den vuxna, förälder eller pedagog, som själv blir utmanad som person. Det finns många anledningar till utmanande beteende; bristande självkontroll, bristande språklig förmåga, bristande social kompetens, som gör att barn kan ha svårt att samspela med andra barn och därmed också ha svårt att leka tillsammans.

Som pedagog är det viktigt att skapa goda förutsättningar för samspel och lek, samt att påminna om och lyfta vikten av att vara en bra kompis och hur man just är det. Det är viktigt för alla människor och speciellt för barn att få känna tillhörighet, delaktighet, kamratskap och en känsla av att: Jag duger.

Hur bemöter man ett argt barn bäst?

Det är viktigt att komma ihåg att affekt smittar. Är ett barn argt är det lätt att man själv också agerar med ilska. I stället bör man försöka lugna barnet och hålla om det samt att med sitt kroppsspråk och röstläge visa att man inte är arg. Alltså att bemöta med lågaffektivt beteende. Först när barnet lugnat sig kan man prata. Att ställa öppna frågor kan vara ett sätt att hjälpa barnet att hitta fram till ord. Att få lära sig att sätta ord på sina känslor är väldigt värdefullt.

Vad är anknytningsteorier och hur påverkar de oss människor?

Det är psykologiska teorier som går ut på att alla barn knyter an till sina vårdnadshavare vilket, är en överlevnadsinstinkt. Det finns olika anknytningsmönster beroende på vad barnet upplever och hur det växer upp. Anknytningen påverkar personlighetsutvecklingen och är något man bär med sig hela livet. Dessa mönster kan komma fram vid till exempel stress eller ilska. Man kan se på dessa teorier som ett komplement för att förstå vad som händer inom barnet. Har man koll på detta, kan det vara lättare att förstå barn som vuxnas reaktioner och sätt.

De fyra anknytningsteorierna är:

1. Tryggt anknytningsmönster kännetecknas av tillit till vuxna och sig själv. Vårdnadshavaren liknar en trygg hamn där man kan hämta kraft och gå vidare. Här har man som vårdnadshavare en mycket viktig uppgift, som också spelar en stor roll för barnets lärande. Trygga barn vågar utforska och uttrycka sig mer. Blir man sedd, lyssnad till och bekräftad – då bygger man tillit till sig själv och andra.
2. Otrygg eller undvikande anknytning kännetecknas av att inte vilja bli tröstad eller berätta om sina känslor. Barnet söker inte skydd eller tröst hos föräldern för det förväntar sig inte trygghet eller tröst. Detta är inget man föds in i utan är oftast ett resultat av inte blivit mött eller sedd i den utsträckning man som barn behöver. Dessa människor kapslar in sin oro i stället för att vända sig utåt och blir ofta som tonåringar tysta och undvikande och i kan vissa fall uppvisa självskadebeteenden.
3. Ambivalent undvikande – motsträvigt anknytningsmönster kännetecknas av ett oförutsägbart beteende hos vårdnadshavaren som påverkas av olika sinnesstämningar, tillstånd eller måenden. Barnet vet inte var det har sin vårdnadshavare och kan bli klängigt, utåtagerande och trotsigt. Vårdnadshavaren tror sig veta hur barnet känner och tolkar barnet efter sin egen situation samt agerar efter sina egna föreställningar om barnets behov, vilket ofta gör att barnet får svårt att identifiera sina egna känslor. Barn med ambivalent anknytningsmönster riskerar att få ett lågt förtroende för sin egen förmåga.
4. Desorganiserat anknytningsmönster kännetecknas av att samspelet mellan barn och vuxen baseras på rädsla, vilket gör att barn har svårt att överhuvudtaget skapa ett anknytningsmönster. Detta kan gälla barn som upplevt trauma, våld eller har en dysfunktionell familjesituation och vårdnadshavare med egna dysfunktionella relationer. Barnet upplever ofta ett stort misslyckande i sitt sökande efter trygghet, vilket kan skapa ett självförakt. Dessa barn har svårt att skapa och behålla vänner och relationer i stort. De behöver mer vägledning och stöd för att kunna hantera sina egna affekter och slippa bli behandlad som ”jobbiga” eller ouppfostrad. De saknar färdigheter som gör att de har ett mycket utmanande beteende. Det är viktigt att försöka se barnet bakom ytan och ha verktyg för att kunna möta dessa barn utan att straffa och stigmatisera dem.

Gemensamt för barn och vuxna är att det är viktigt att få tillhöra ett sammanhang som skapar psykisk hälsa. Det är viktigt att komma ihåg att barn alltid gör rätt om de kan!